Ja, vart ska man börja?! Jag har känt dig i hela mitt liv, men vi började umgås runt april 2011. Att jag ringde dig den dagen, var det bästa jag gjort i hela mitt liv. För att, från den dagen började vi umgås var eller varannan dag, och så har det bara fortsatt till nu. Att ha dig vid min sida varje dag, är en enorm trygghet som jag vill och vet aldrig kommer ta slut. Vi går inte i samma skola, och är inte heller lika gamla. Jag är 15 och du är 17. För vissa ger det hinder, men mellan två individer som är så tighta som du och jag är spelar det absolut ingen roll. Vi finns alltid där när någon av oss mår dåligt, jag minns så väl den 14 februari 2012, när jag inte mådde alls bra. Du kom direkt och du fick mig att le, skratta som bara du kan.

Jag kan inte beskriva med ord hur mycket du betyder för mig, ärligt talat är det lite läskigt hur mycket en människa kan påverka ens liv som du gör! Utan dig hade jag inte varit den jag var idag, utan en mycket mycket sämre person. Vi har så otroligt fina minnen, som jag kommer ha i hjärnan ändå till dagen då jag tar mina sista andetag. När vi blev inlåsta på Ica MAXI, ja sånt händer inte varje dag om vi säger så! Eller när vi visa våra extremt coola dance moves på ung, alltså shit. Tiden går så extremt fort, och det vill jag inte då tiden med dig blir då allt mindre. Jag önskar att vi kunde vara bästavänner för evigt. För evigt är en väldigt lång tid, det är jag medveten om. Men jag menar det, ärligt talat! Önskar att när vi pluggat klart kan resa jorden runt med varandra, och upptäcka nya otroliga platser. Önskar att vi också är fortfarande lite tighta, om ungefär 60-70 år när vi sitter där alldeles skruttiga i gungstolen och pratar om våra barnbarn och undrar var de får all sin energi ifrån.

 

Lite enklare sagt, älskar jag dig av hela mitt hjärta. Och jag tycker synd om de söm inte får ha uppleva en som bra människa som du är! Hoppas i alla fall du får en grym dag och fina presenter så syns vi inom ett par timmar. Älskar dig. ♡ ♡ ♡