Vart är det som håller på att hända? Att må dåligt är inte längre något 'unikt'. Jag börjar nästan ifrågesätta mig själv varför jag inte mår dåligt. Visst mitt liv är inte alltid en dans på röda rosor, men inte tänker jag må dåligt över de. Tolka inte detta fel, för jag tycker faktiskt att det är bra att må dåligt ibland. Det är faktiskt väldigt starkt, att gråta sig till sömns och nästa dag ha ett leende på läpparna. Och just gråta, det tror jag är något väldigt bra. Att få släppa ut sina känslor man bär på, antingen ensam eller dela med någon annan individ. Att liksom ta tag i problemen.

 

Det jag tror måste hända är att man måste hitta en viss balans. En balans mellan att må bra och må dåligt. Att må bra hela tiden, det gör ingen. 

Jag tror att ett av problemen är hur vi ungdomar är mot varandra, och hur vi ungdomar är mot oss själva. Alla dessa krav, skönhetsideal. Den där skönhetsideal, som alla följer eller försöker åtminstone. Ytterst få vågar stå upp för sig själv och ha sin egna stil exempelvis. Den där mallen man måste följa för att bli accepterad i dagens samhälle. Men vart kommer allt ifrån? Media. Tv, internetsajter, radio, tidningar och allt möjligt sånt därnt skit rent ut sagt.

Men det har gått för långt. Allt fler ungdomar (främst tjejer) börjar skära sig, och ätstörningar sjunker allt längre ner i åldrarna. Att må dåligt psykiskt har blivit något som drabbar kroppen. Men vad hjälper det? Det är en sak jag inte förstår. Gör den smärtan att man glömmer bort den andra smärtan, eller asså va? Men något "bra" verkar det då vara, då det är många som vänder sig till det alternativet.

 

Det bästa skulle vara om alla kunde strunta om det omkring, och vara den unika personen som man egentligen är. What a wonderful world. Men, hur? Vem är den människa som ska ta det första 'klivet'? Vem är människan som ska vara anledningen till en revolution?

 

Avslutar texten med ett par peppande ord: Omringa dig själv med rätt människor. Omringa dig med de som får dig att le, skratta och må bra, och de som lyfter dig högre när du redan trodde du svävade högt över molnen. Se till att få ut maximalt av livet, se till att sprida glädje och ta emot glädje. Och det sista, va du.