Alltså ni ska bara veta hur sjukt jävla sur jag är just nu. Idag, för ungefär 30 minuter sedan fick mamma ett samtal där hon fick reda på felet med mitt knä. Det är så himla sjukt att det gått ÖVER TRE MÅNADER och nu idag, 27 oktober, får jag äntligen reda på vad det är. Det som är fel med mitt knä är att korsbandet är av och minisken är skadad.. Kul?! Inte så. Men det jag är mest irriterad på är inte själva skadan, eller jo visst det är hur tråkigt som helst att korsbandet är av och jag inte kommer kunna springa på flera månader. Men det som irriterar upp mig mest är det har gått så långt tid innan jag får reda på vad det är. 

 

I somras på Sportscamp, eller rättare sagt den 17 Juli skadade jag mig. Vi (min grupp) spelade en skoj-handbollsmatch mot ett par killar i en annan grupp. Det var när vi var i anfall olyckan hände. Jag skulle stega förbi (finta bort) min försvarare då jag kände att allt inte var som det ska och mitt knä hängde inte med. Jag kände hur hela knät vred sig och att det knakade som bara den. En fruktansvärd smärta spred sig genom kroppen och jag kunde inte längre stå upp, och ramlade ihop. En otroligt obehaglig och läskig känsla. Matchen avbröts och jag bärdes till läktare. Där låg jag en stund, en kvart eller så, innan läkaren från 'Sportscamp sjukhuset' kom och undersökte mig. Hon trodde det bara var en kraftig stukning, så jag fick kryckor och tabletter jag skulle ta. Två dagar efter, när Sportscamp var slut kom pappa och hämtade mig. Eftersom vi inte fick ta med oss kryckorna som tillhörde Sportscamp var vi tvungna att svänga in på Handens Närsjukhus där vi skulle hämta ut ett par. Men där tyckte läkaren att det nog inte bara var någon stuckning, så vi skickades till SÖS (Södersjukhuset) samma dag. Där spenderade jag några timmar och fick tillslut röntgas. De såg inget fel på bilderna och tyckte om det inte kändes bättre inom tre veckor skulle vi gå till vårdcentralen. Där undersökte en ung kille mitt knä, och skickade sedan en remiss till en okuped läkare. Det tog ungefär tre veckor innan jag fick ett brev hem, och då besökte vi okupeden (läkare specialist på knän). Han sa att det inte var något fel med knät, och vi skulle återkomma om ett par veckor. Vi accepterade svaret och efter ungefär en ½ månad startade jag med sjukgymnast. Det första hon gjorde var att undersöka knät, och innan vi startade med sjukgymnastiken ville hon kontrollera att det inte var en korsbandsskada (hon ville alltså att vi skulle göra en magnetröntgen). Då gick mamma tillbaka till okupeden och sa det sjukgymnasten hade sagt. Av någon anledning blev vår okuped sur, och kom med meningar som "tror du mer på en sjukgymnast än på en okuped'? Mamma svarade då 'jag vill inte tro, utan jag ville veta'. Därav fick vi vår magnetröntgen, men självklart fick vi vänta i nästan en månad för att få en tid. Efter magnetröntgen tog de ungefär en vecka tills vi fick provsvaren, och den dagen är idag.

 

Så jag behöver alltså opereras (har ännu inte fått en tid) och så kommer jag få gå med kryckor och ställning på benet i några månader. Förhoppningsvis kan jag springa i sommar! #woho -.- Aja, inget man kan göra åt det. Är bara riktigt sur på okupeden som visade ingen som helst respekt för antingen mig eller min mamma. Dessutom hade vi rätt, oh snap.

Det är ungefär så läget ser ut, nu vet ni.